På säsongens sjätte kammarmusikkonsert dyker pianisten Simon Crawford-Phillips och musiker ur Dalasinfoniettan ner i det sena 1800-talets sensualism. 1894 skrev engelsmannen Samuel Coleridge-Taylor en slösande melodisk nonett för oboe, klarinett, fagott, horn, piano och stråkar. Samtidigt, på andra sidan kanalen, satt Claude Debussy och skrev musik om en faun som tar en lur och reflekterar över sina erotiska äventyr. Ett par år tidigare, i Bryssel, uruppfördes Ernest Chaussons psykologiskt äventyrliga Konsert för violin, piano och stråk- kvartett. Utgångspunkten är tydlig: tre toner som först mejslas och sedan smeks fram. Men vad står de för? Detta är symbolism, där musiken pekar bortom det enkelt fattbara.

Illustration Anna Pers Bräcke
Text Tobias Lund