Nio origami-fåglar mot gul bakgrund med rosa toning
Borlänge

Kammarmusik: Tradition och förnyelse

Fredag 26/11 kl 18:00 Borlänge Missionskyrka

  • Arrangör: Musik i Dalarna
Köp biljetter

Vad kom först - tradition eller förnyelse?

Pianisten och tonsättaren Wilhelm Stenhammar (1871–1927) turnerade i Sverige tillsammans med bäste vännen, violinisten och tonsättaren Tor Aulin och hans stråkkvartett. Troligen provade han sin Allegro brilliante och Allegro ma non tanto tillsammans med Aulin. Liksom kollegorna Netzel och Andrée var Stenhammar influerad av tysk romantik, men efter att ha hört Jean Sibelius började han skriva annorlunda och sträva efter en mer “nordisk” klang. Han ombads söka tjänsten som chefdirigent för Göteborgs orkesterförening, nuvarande Göteborgs Symfoniker. Till en början var han osäker på sin förmåga att leda men lärde sig efter hand och kom att lyfta orkestern från nästan ingenting till en orkester att räkna med. De femton åren betydde mycket för både orkestern och honom själv. I Göteborg skrev Stenhammar ofta musik till Lorensbergsteatern. En av föreställningarna var Chitra av nobelpristagaren Rabindranath Tagore, en annan Lodolezzi sjunger av Hjalmar Bergman. Pjäsen handlar om en sångerska som övertalas att sjunga efter tio års tystnad. Den inleds med en sorgesång som griper tag direkt. Som tonsättare av teatermusik var Stenhammar modern. Det är denna kommunikation med skådespelet som gör musiken så gripande.

Laura Constance Netzel (1839–1927) föddes i Finland men växte upp och var verksam i Sverige som pianist och tonsättare.  Till en början använde hon pseudonymen “Lago”. När det framkom att “Lago” var en kvinna började motgångarna komma. Svenska kritiker såg inte med blida ögon på kvinnor som komponerade, särskilt inte om det var verk i större format. Wilhelm Peterson-Berger kallade Netzel en härsklysten, fransosgalen musikdilettant. I Frankrike, där hon studerat komposition för Charles-Marie Widor, fick Netzel dock ett helt annat mottagande och det var också där och i Tyskland det mesta av hennes musik gavs ut. Liksom kollegan och vännen Elfrida Andrée anordnade Netzel konserter för mindre bemedlade. “Om vi ej rönte från den manliga sidan åtskilligt motstånd, gingo vi nog längre” skrev hon till Andrée. Skillnaden mellan Wilhelm Stenhammar och hans kvinnliga kollegor är stor. Han tilläts att prova sig fram och fördes gång på gång fram av ett manligt nätverk, medan män i alla läger, även musiker och arrangörer motarbetade kvinnliga tonsättare. För den intresserade finns en radiodokumentär i fyra delar om Netzel och hennes omfattande konstnärskap. Svit för flöjt och piano är ett arrangemang av två svenska folkvisor.

Elfrida Andrée (1841–1929) föddes in i en liberal och frisinnad familj med sinne för de sköna konsterna, gymnastik och bad. Hon blev den första kvinnan i Sverige som examinerades som organist och som blev domkyrkoorganist. Examen fick hon ta som privatist eftersom utbildningen var stängd för kvinnor. Att detta var möjligt berodde dels på att hennes far banade väg för henne, upp till riksdagsnivå och kungs om så behövdes, dels på att Göteborgs politiker ville visa Stockholm hur framstegsvänligt Göteborg var. Vad prästerna sa om det hela är en annan sak.

Elfrida Andrée var också tonsättare, dirigent och konsertarrangör. Tillsammans med Elsa Stenhammar, (kusin till Wilhelm och kantor i domkyrkan) anordnade hon konserter för mindre bemedlade. Dessa arbetarkonserter fortsatte till långt in på 1980-talet. Som tonsättare skrev hon även i större format som symfoni och opera. Liksom Netzel gick det bättre för henne när hon inte avslöjade sitt namn. Musikaliska Konstföreningen gav ut hennes pianokvintett som hon skickade in anonymt. Värre gick det för uruppförandet av hennes första symfoni, i Stockholm. Musikerna gjorde inte sitt bästa, första violinerna spelade en hel takt efter övriga orkestern. Elfrida blev sjuk och recensenten kallade musiken vanskapt.

Pianotrion i g-moll är ett romantiskt verk i centraleuropeisk stil. Första satsen startar som mitt i ett steg och följs av ett vackert sidotema. I andra satsen målar hon med långsamma, kraftfulla penseldrag och sista satsen är en bekymmerslös dans.

Medverkande (ur Dalasinfoniettan):

Anders Jakobsson, violin, Linnea Viklund, violin, Petter Axelsson, viola, Andreas Lavotha, cello, Jan-Anders Ernlund, kontrabas, Karin Lekteus, flöjt och Martin Sturfält, piano

Repertoar:

Wilhelm Stenhammar: Allegro ma non tanto i A-dur för pianotrio
Wilhelm Stenhammar: från "Lodolezzi sjunger", Svit opus 39: sats 1 Elegi - Lento
Elfrida Andrée: Pianotrio nr 2 g-moll
Laura Netzel: Svit för flöjt och piano op. 33
Wilhelm Stenhammar: Chitra - Svit ur skådespelsmusiken op.43 (bearbetning av Hilding Rosenberg)
Wilhelm Stenhammar: Allegro brilliante i Ess-dur för pianokvartett

Längd: ca 1 timme och 20 minuter, ingen paus

Entré:

170 kr. Biljetterna släpps fredag 12 november kl 10.00.

Vi följer rekommendationer från Regeringen och Folkhälsomyndigheten. 


Typ av evenemang